Jag kan inte för allt i världen sluta älta detta.. jag kan inte komma ifrån detta o det gnager i mig innerligt.. hela tiden..
Saken är den, kort o gott, att det finns folk i min släkt som är emot att vi ska flytta till hus, till en annan stad o lämna Västerås- för gott.. Folk som inte tror att vi kommer trivas o att jag kommer få "lappsjuka" för att jag alltid har bott i stan.. samma folk är emot att jag, eller vi.. umgås mycket med Martins föräldrar o har helt plötsligt börja hysa agg mot min Martin..
Detta får mig att välja bort dessa folk.. inte vilja ha med dom att göra.. dom gör allt för att få mig att må dåligt o vad är det dom vill att jag ska lämna mannen jag älskar o vill dela mitt liv med? O varför komma nu o baktala o ljuga om saker Martin har sagt.. det får mig att vilja kräkas bara jag tänker på det.. Martin är, som min mamma alltid säger, den snällaste o underbaraste killen som går i ett par skor.. skulle aldrig vara elak mot någon som aldrig gjort honom nåt..
Sen denna eviga avundsjukan emot Martins föräldrar.. det får mig att bli galen.. Säger att "Marieanne håller på o ta över dig.." Varför skulle nån "ta över mig?" Jag är 27 år o bestämmer väl själv vilka jag vill umgås med o vilka jag inte vill umgås med.. Jag är vuxen o tar mina egna beslut o så är det. Mina svärföräldrar skulle aldrig vara så dumma som ni är, skulle aldrig baktala mig eller de mina.. skulle aldrig snacka massa skit för att dom inte har nåt annat att göra..
Dom är världens bästa farmor o farfar. Ringer till Lina, ringer o vill att Lina kommer dit o sover, kommer o hälsar på.. sover över, vilket Lina tycker är jätteroligt! Dom ställer upp hela tiden o vi kan alltid lita på dom..
Så vad är problemet.. att jag har fått en sån fin familj, vad är det att snacka om, prova att vara glad för min skull istället.. Visa lite glädje.. liite iaf.. men nej det är för mycket begärt tydligen..
Sen att vi ska flytta ifrån stan.. det tänker jag inte skriva om mer varför vi gör.. Det känns galet bra o vi kommer få det så bra, bara att släppa ut barnen i trädgården, att gå långpromenader på dom fina landsvägarna.. Vi känner varje gång vi åker till huset att det är rätt.. så rätt!
O att jag lämnar stan.. ska bli underbart! Vilken tur att det är bara 4,2 mil till Västerås o det tar 30 minuter att åka till Västerås o hälsa på mina vänner o min bror. O vilken tur att jag har körkort o en bil... Verkligen!!
Nä.. jag önskar att jag kunde lämna allt detta o skita i det... men jag råkar faktiskt ha känslor o kan inte låta bli att tänka på vad fan problemet är..
jag får tårar i ögonen :S men de där har ni väntat länge på.. de bara skriker avundsjuka om allt de här..skickar en kram..du fixar de här
SvaraRaderaRosanna
Jag förstår dig till 100 :%. Du kanske skulle ta och visa den här länken för de tilltalade så kanske de ser det från en annan vinkel. Galet sjukt tycker jag det är. Tror ni kommer trivas toppenbra i huset och med dina 3 kärlekar.
SvaraRaderaKram på dig!!
Vi mötte samma motstånd mot vissa i vår närhet när vi berättade att vi skulle flytta till Sura. Vi fick höra att vi skulle drabbas av lappsjuka och gud vet vad, för att inte tala om att vårt boende inte skulle öka lika mycket i värde som om vi bott i Västerås. Jag sket helt enkelt i det, det gick över och nu efter 2,5 år älskar jag mitt hus. Det är ett riktigt hus, med tomt, äppelträd och jag har aldrig känt mig begränsad av att bo i ett litet samhälle. Jag tror att ni kommer att trivas utmärkt i långt-bort-i-stan och för att kommentera avundsjukan gentemot dina svärföräldrar så finns det ju inget att säga. Det måste vara jättejobbigt för dem själva att känna som de gör, men man kan inte välja vilka som ska älska en mest :D
SvaraRadera//Jenny
Strunta i dom som håller på så. Det bevisar bara att dom personerna inte är redo att släppa dig och vill inte förstå att du är vuxen nog att ta hand om dig och din familj.
SvaraRaderaAtt dina svärföräldrar tar över dig...det är bara skitsnack enligt mig. Du/ni trivs med att umgås med dom och dom ställer verkligen upp för er i vått och torrt. Det är så man vill ha det.
Det är ju som du säger bara 4,2 mil till västerås och du kan åka dit precis när du vill.
Nu tycker jag att du ska sluta tänka på dom som håller på som dom gör. Varken du, Martin, Lina eller bebis mår bra av det. För om du inte mår bra så gör inte resten av familjen det heller.
Ta hand om dig och familjen
Kram
Men gud, att de orkar!! Klart ni kommer få det underbart och trivas alldeles fantastiskt i ert hus, det tvivlar jag inte en sekund på!! Det är ju det här ni vill, det har ni velat länge. Västerås finns kvar, både för er och för oss. Vi kommer förresten över "snart", en bit in i september, då ses vi. Ta hand om er, massa kramar.
SvaraRaderaJag fattar inte hur vissa tänker!! Helt sjukt... Jag finns för dig för alltid..
SvaraRadera