Så är det!

Onsdag.. den dagen innebär helg för oss.. eftersom att Lina är hemma torsdagar o fredagar.. Jag o Noel har vart ute o promenerat med Karin o Malou, när vi kom hem städade jag, samtidigt som jag roade bebis, åt lunch o gav bebis mat.. när jag städar så tänker jag mycket.. tankarna snurrar o idag har jag tänkt på mina vänner.. Vilka som är mina riktiga vänner o vilka som jag har som bekanta som jag inte vill släppa in på livet riktigt.. som jag har svårt att lita på efter att jag har fått ett hugg eller två i ryggen av dom.. jag har fruktansvärt svårt att lita på människor o väldigt svårt att släppa in dom nära.. för om jag nu väl släpper in för nära o blir sviken då krävs det väääldigt mycket för att jag ska kunna lita på denna människa igen.. Om det nu går..

Sen har jag ju mina vänner, som aldrig har svikit mig, som aldrig har huggit mig i ryggen o som alltid har funnits här o som jag vet alltid kommer att finnas.. säger jag en sak till dom så stannar det där o behöver jag prata så finns dom, behöver jag gråta så finns dom där.. utan krav o utan att dömma.. utan måsten o utan att dom ska säga det vidare..

Jag har haft vänner som har vart här o som har gått vidare, antingen såna som jag knappt minns o sen dom som man har tappat kontakten med.. kanske att man växt ifrån varann eller att allt bara har glidit ut i sanden.. finns en tjej som jag saknar.. dag som natt.. vi visste allt om varann, vi bodde med varann o vi gjorde allt tillsammans.. henne måste jag ringa.. ja det måste jag!!

Men jag kan nog räkna mina vänner på en hand.. men jag tror det blir över fingrar.. ni vet vilka ni är o ni vet vilka ni inte är..

Du härdades i solsken, du drunknade i regn

Men en sak är säker, du är en riktig vän