Jag älskar verkligen min Lina Fina.. hon är det vackraste o det dyrbaraste jag har.. Hon är min ögonsten o jag skulle aldrig vilja leva utan henne.. inte en dag, inte en sekund..

Jag vet inte om det är jag som överreagerar o att jag har ett gäng hormoner för det känns som att ingen förstår mig.. men jag orkar inte med denna "period" som Lina har kommit in i.. i söndags typ.. Jag känner inte igen min tjej..

Nu sitter jag bara o gråter o vill bara försvinna.. Imorse bråkade vi o vart osams.. hon kallade mig det ena o det andra o sparkade o slog, jag låste in mig på toa o bara grät o grät..

Nu var vi på baksidan o efter att Vanessa börjat gråta ett gäng gånger så höll jag på att skämmas ögonen ur mig o gick in.. även nu rinner tårarna som floder.. Varför lyssnar hon inte? Vad ska jag göra för att hon ska lyssna på mig o respektera andra?

Martin verkar inte vilja förstå.. eller så förstår han inte.. han tycker bara att vi ska vara sams.. o sluta larva oss. Men jag är med henne JÄMT nu.. han kommer hem på typ nu o är med henne i några timmar.. det är jag som är med henne från hon vaknar tills han kommer hem.

Jag vill verkligen vara med henne, jag älskar att vara med henne o jag älskar att hitta på saker med henne.. att leka med henne o tillbringa min vakna tid med henne..

Men ibland blir det för mycket o mitt tålamod rinner över.. O jag har bra tålamod när det gäller henne.. Men jag blir rädd att folk inte vill leka med oss för att Lina är som hon är ibland..

Jag älskar min dotter, sååå himla mycket.. jag undrar bara hur jag ska göra, när hon blir sån..